Förlossning

Dåligt med uppdatering nuföritden, mest för att jag aldrig sitter vid datorn längre när allt är tillgängligt på mobilen, men därifrån har jag inte orkat sätta mig in i hur man bloggar än.
Hursom kan vi väl ta en liten update om vad som hänt på sistens. Vi har ju trots allt blivit föräldrar så jag kan ju inte påstå att ingenting har hänt. Så vi kan väl dra händelseförloppet på det tänkte jag.

Söndagen den 16 oktober cirkus klockan 02:00 kände jag en konstig känsla följt av att någonting rann till "down there". Då hade vi precis gått och lagt oss så Pontus låg och halvsov när jag peta på honom och berätta att jag trodde att vattnet hade gått. Han trodde såklart att jag skämtade först (det var ju inte direkt första gången jag sagt att det var på gång) men sen gick han och hämta papper så jag kunde ta mig till toan utan att dränka hela vägen dit. Efter det ringde vi till förlossningen där dom frågade om jag hade några värkar vilket jag inte hade så hon rådde oss till att försöka sova och ringa igen vid 08:00 om det inte hänt något då så vi kunde åka in och se så det verkligen var vattnet som gått.
Att försöka sova när man är helt uppspelt över att förlossningen förmodligen är runt knuten är inte det lättaste, men som tur var började värkarna komma strax efter att vi lagt på så nya planen blev att försöka äta någonting så vi skulle ha mat i magen de kommande timmarna. Värkarna kom regelbundet med ca 3 minuters mellanrum redan från början och vid ca klockan 04:00 hade dom blivit så starka att jag ringde förlossningen igen och sa att vi skulle komma in.
Så det var bara att packa ihop det sista vi skulle ha med oss och köra mot förlossningen. När jag klev ur bilen kännde jag att det rann till SOMFAN och det började rinna fostervatten längs benen på mig till känslan av att jag kissade på mig, just där och då var jag glad över att det var mitt i natten och att ingen såg mig.

När vi kommit in till rummet gjorde barnmorskan en undersökning och konstaterade att jag var öppen 3cm (har jag för mig). Sen kom vi fram till att jag skulle få prova på lustgasen för att ta mig igenom värkarna som börjat göra riktigt ont vid dethär laget. Lustgasen tyckte jag inte hjälpte mig ett dugg (i dethär skedet ska tilläggas) så när värkarna börjat göra ytterligare ondare sa vi till så dom kunde ringa på narkosläkaren för att lägga en epidural.
Epiduralen vart väl inte speciellt lyckad kan man säga. Först la narkosläkaren den en gång, men vart inte nöjd av någon anledning så han bestämde sig för att göra om den längre ner i ryggraden. Då lyckades han bedöva endast min högra sida, inklusive mitt högra ben så jag inte kunde röra det vilket inte riktigt är meningen. Hursom hjälpte bedövningen ett tag i alla fall eftersom de gjorde så jag stod ut med värkarna i cirka 1-2 timmar, sen började dom bli så plågsamma på vänstersidan igen så jag bad om att dom skulle lägga om epiduralen.
Istället gjorde dom en undersökning och konstaterade att jag var öppen 9 cm så då var det inte någon mening att lägga om bedövningen utan istället höjde dom lustgasen till max och så fick det bli min livlina (för några dagar sedan ringde barnmorskan mig och berättade att dom bedömt att jag var så lugn och harmonisk att dom inte tyckte jag behövde någon mer smärtlindring :( ).
Den korta stunden jag mådde bra efter epiduralen

En kort stund senare kände jag att det var dags att börja krysta, så vi ringde på barnmorskorna som kom in och sa att dom skulle komma strax. Detta strax kändes som en hel evighet och ett tag trodde jag nästan att vi skulle få föda ensamma. Tydligen är söndag inte en bra dag att få barn på då det råder personalbrist. Enligt barnmorskans anteckning hade krystvärkarna börjat 12:30 och vid dethär laget hade jag så ont av värkarna så jag överdoserade lustgasen så jag kom in i min egen lilla drömvärld där sakerna som hände här och nu kändes väldigt avlägsna och någon tidsuppfattning inte fanns överhuvudtaget.
Ut kom hon i alla fall, söndagen den 16 oktober klockan 13:28 närmare bestämt. Det blev lite turbulent först eftersom hon hade hostat till men slutat andas sen så dom fick ta ut henne och suga luftvägarna men när Pontus kom in i rummet hon var i (han visste inte om han skulle stanna med mig eller följa med först) var hon redan igång och skrek så det var ingen större fara.

Precis nykläckt

Min lilla pluttunge

Kort update med bilder på vår Molly! :)

Fotografering

Pontus och jag försökte få till några bilder på magen nu innan den blir slapp och sladdrig igen. Gick väl sådär men två bilder blev skapliga i alla fall som jag tänkte dela med mig av.
11 dagar kvar nu... :)
En tanke slog mig idag, det är lite spännande att gå och lägga sig om kvällarna numer, för kanske, kanske att det är just den här natten det sätter igång!

I väntan på smärta

Känns rätt sjukt att jag går och väntar/hoppas på att det ska börja göra ont i samband med mina sammandragningar/förvärkar. Inte så ofta man hoppas på smärta.
Hursomhaver har dom fortsatt komma åtminstone en gång om dagen med endast fem minuters mellanrum, så nog är det hårdträning som gäller för musklerna just nu.
I tisdags var vi hos barnmorskan. Hon sa att jag förmodligen slipper gå över tiden då jag börjat få så mycket sammandragningar samt att ongen är fixerad nu. Så nu är mitt nya mål att föda på söndag. Dvs 11-10-09, det får duga som reservdatum för 11-11-11. Får hoppas att det är okej för Pontus bror att dela med sig av det datumet bara då han råkar fylla år då :)
BB-väskan är packad och klar nu och allt är inhandlat och tvättat. Den enda som inte är redo är nog Pontus, han tycker att bebisen ska vänta två veckor till då hon är beräknad. Jag har inte fått någon anledning till varför, det bara är så. Han kanske inte gillar oväntade överraskningar helt enkelt eller så vill han ta vara på dom sista kravlösa dagarna :)

Ny vecka, nya tag

Från och med i lördags räknas jag numer som fullgången då jag passerat vecka 37+0 vilket med andra ord innebär att bebisen är färdigbakad och det endast är extrakilon (gram) hon lägger på sig nu.
Igår kände jag för första gången att det gjorde lite ont i samband med sammandragningarna så jag håller mina tummar för att hon kommer snart nu.
Vecka 38 (37+2), fruktansvärt sexig bild!
Sen tänkte jag visa en bild på barnvagnen med som vi var och hämta i fredags. Det är svårt att låta bli att inte gå ut på en premiärtur med den, men det skulle kännas lite dumt utan någonting i och Pontus tror inte det är nån bra idé att stoppa i någon av våra innekatter där, han tvivlar på att dom kommer ligga kvar.
Hursom ser vagnen ut såhär:
Snäppet brunare i verkligheten skulle jag nog säga.

RSS 2.0